alexandrasofiaa

många tankar har jag i huvvet hela tiden. men hur ska man egentligen veta hur man känner? imorn kankse jag känner helt annorlunda än idag? jag spekulerar kring samma saker och ser den här tiden som en chans för oss båda att ta reda på vad vi egentligen känner och hur vi egentligen vill ha det, jag är så osäker. mest osäker på att fortsätta som vanligt, jag får inte den bekräftelsen jag behöver för att må bra och då tror jag att det är bättre att vi går åt olika håll. men det är det sista jag vill. men jag har lärt mig att det inte går att förändra, du är som du är och jag är som jag är, thats it liksom. antingen får man finna sig i det eller fortsätta, själv.  jag vet inte om det är värt den smärtan..